Jag - ett medium

Jag heter Annika och är född på 1950-talet. Jag bor och verkar i Höganäs kommun, för alla som bor lite längre bort gör jag telefonkonsultationer, efter överenskommelse via mail.

Jag är född med mina mediala gåvor.

 

När jag var en liten flicka kände jag mig väldigt trygg med andevärlden. För mig var det en självklarhet, den bara fanns där.  Det kändes så naturligt, som en del av mig och jag ifrågasatte det aldrig, själv. Det var när de vuxna märkte mina mediala gåvor som de gav mig en känsla en vetskap om att vara annorlunda och udda.

 

Ett exempel

 

Jag var 3 år när min mormor dog.

 

MIN MORMORS DÖDSDAG: Min mamma och jag beger oss ut i staden för och handlar mat i en speceriaffär. Vid kyrkan mitt i stan möter vi min mormor och mamma stannar till för och prata med henne. Min mormor tar fram sin börs och ur den tar hon fram en krona, som hon ger till mig. Jag tackar så mycket för pengen, samtidigt känner jag mig orolig när jag tittar på mormor.

 

 Nej, det är något som inte stämmer med mormor. Jag frågar om hon var sjuk. “Nej, jag är bara trött och jag ska snart gå hem och lägga mig“, säger mormor.

 

“Nej, det få du inte för då vakna du inte mer” säger jag. De studerar mig som om jag sagt något hemskt. Jag kommer ihåg att jag grät och var otröstlig för min mormor var sjuk fastän hon sa hon inte var det. Hon hade bara lite huvudvärk.

 

 Mormor säger att nu ska hon gå hem till sin lägenhet för och vila och jag får en kram till avsked och sedan fortsätter mamma och jag att handla färdigt innan vi går hem. Min mamma är hemskt arg på mig för man får inte uppföra sig på det viset och säga att  mormor inte vaknar mer.

 

På kvällen kände min mamma sig ändå orolig. Till slut stod hon inte ut längre utan tog på sig sin kappa och sa till pappa att hon måste gå hem till mormor och se till att allt är bra med henne.

 

Mamma hittade min mormor död i den säng hon lagt sig för och vila. Hon hade fått en hjärnblödning och vaknade aldrig mer.

 

I KÄLLAREN I ETT FÖRÅDSRUM……

 

Några år därefter vill mamma att jag ska följa med henne ner i källaren och hämta upp några kläder som hon behöver. Jag följer självklart med henne. Det ska bli kul och se vad som finns i vår källare.

 

 Vi  går in i källaren in i vårt förrådsrum och där hänger det kläder, mycket kläder.

 

Min mamma går fram och tar tag i en grå kappa som hänger på en ställning.

 

“ Oh” säger jag, “det är ju mormors finkappa“. Jag tar några steg fram för och beundra de vackra klänningarna som hänger bredvid finkappan.

 

Jag börjar spontant berättar för mamma om när min mormor hade de där fina kläderna på sig.

 

“Nej“, säger mamma! Nu få det vara bra.

 

 Jag har aldrig berätta för dig att när min mamma hade dessa kläder på sig och dessutom var du inte ens född när hon använde kläderna. 

 

“Mamma förstår du inte! Det är mormor som berättar allt för mig. Har du inte hört något av vad hon sagt. Hon står ju bredvid dig ,skrattar mot dig och pratar med dig. Mamma ! Varför vill du inte prata med mormor“. Mamma tar tag i min hand och säger. “Nu gå vi upp“! Hon ärr alldeles vit i ansiktet, ser sjuk ut och jag förstår som vanligt ingenting. Det var bara att snällt följa med henne ut ur källaren och upp till lägenheten. Det går i en rasande fart.

 

SINNESSJUK

 

Mina föräldrar sa till mig att jag inte fick berätta för andra människor om vad jag såg.

 

“För då tro de inte att du är normal och man kan faktiskt bli sinnessjuk och hamna på ett sjukhus.”

 

Usch, det lät riktigt otäckt och farligt tyckte, lilla jag. Jag ville absolut inte hamna på ett sinnessjukhus och vara tokig.

 

Inte hjälpte det att de skrämde mig för mina mediala gåvor( att kunna se in i andevärlden, få budskap och förmedla dem). Idag har jag förlåtit dem för de förstod inte bättre.

 

De var mycket rädda om mig samtidigt som de själva var enormt rädda för det okända och inte kunde hantera situationer som uppstod i och med min 

 

synskhet.

 

Vi har i generationer haft både på min mammas och pappas sida flera synska personer och dessutom är mamma  lite medial. (Min pappa sa att han inte var medial och ville absolut inte prata om det).

 

 Fast det vill mamma inte erkänna ens för sig själv och nu i snart 85års ålder säger hon att hon inte vill vara medial, det är för påfrestande, så min lilla mamma stängde av redan för årtionden tillbaka. Mamma säger att fastän hon stängt av, kommer det igenom enstaka budskap från andevärlden. Men inte är hon medial! Sicket trams.

 

Med mig var det något helt annat, för det var nuet som gällde, och hur skulle mina föräldrar skydda mig ,sin dotter inför det okända.

 

Det hela slutade med att jag själv blev rädd för min andevärld och mina gåvor. Jag ville inte längre ha kvar mina mediala gåvor.

 

Tror, ni att de försvann. Nej, förmågan kvarstod!

 

I tonåren var det tufft! Mina gåvor tryckte på och jag kämpade emot. Om jag försökte prata med mina vänner såg de bara rädda och skeptiska ut.

 

SPÖKRUMMET

 

Vi  hade flyttat till en ny lägenhet i en annan del av staden och där i ett av rummen - det var min brors rum där - var det läskigt !

 

 Mamma frågade mig om jag ville sova i det rummet en gång när min bror inte var hemma. Klart jag ville. Känslan att få ha eget rum om än så bara för en natt lockade mig mest.

 

 Jag somnade snart och vaknade av att det stod en mörkklädd stor gestalt  lutad över mig. Han sa inget utan stod bara där och utstrålade ondska. Han försökte få mig att somna om. Det var som en mara hängde över mig och jag sjönk djupare och djupare ner. Jag försökte att komma upp igen och lyckades till slut. Nu var jag rädd! Vad var nu detta!

 

Jag bokstavligen flög ur sängen, ut ur rummet och in till min mamma. Jag skakade som ett asplöv. Mamma undrade vad som stod på. Jag förklarade och då berättade mamma för mig att hon hade upplevt detsamma. Där i den lägenheten hände det många saker, utom för min bror.

 

Ja, där äntligen kunde jag börja prata om andevärlden igen med mina föräldrar.

 

Jag klarade hjälpligt av att hantera mina mediala gåvor, fast fortfarande med en viss rädsla att bli sinnessjuk. Jag såg och upplevde mycket under cirka tio år.

 

SKÅNE

 

 Jag flyttade till Skåne och gifte mig.

 

Min man var ateist och trodde inte på det okända för allt skulle vara vetenskapligt bevisat enligt honom. Han fick ändå vara med om en hel del när det gällde min synskhet,

 

hur andar gick in i min kropp och hur  jag förvandlades till någon annan framför hans ögon. Jag fick budskap från andra sidan om hans pappa som jag förmedlade till honom. Jag fick varsel och förutspådde då hur och när folk som stod min man nära skulle dö ,som tex. hans mors sambo som var svårt sjuk och

 

allt stämde.

 

 Min man fick själv en stark uppenbarelse med sin avlidna pappa. Han tackade mig.

 

 Han blev enormt kluven i sin starka övertygelse om av att allt skulle bevisas vetenskapligt.

 

KLOKA ORD PÅ VÄGEN

 

En dag sa han följande: “Annika, acceptera det du har. Om du tänker dig att du är som en Tv och någonstans där ute i rymden finns en sändare och du är en mottagare . På det viset förmedla du och se bilder“.

 

NY EPOK

 

Jag tog kontakt med spirutiella sällskapet i Helsingborg som hjälpte mig mycket med sina kunskaper och jag fick träffa likasinnade. Jag lärde mig att stänga av och jorda mig. Det blev början på en ny epok för mig.

 

Jag var fortfarande motsträvig och rädd men började att känna mig tryggare med mig själv och mina mediala gåvor.

 

Utvecklades enormt mycket under många år utan att egentligen förstå att jag var på väg framåt mot mål som var satta av universum.

 

 Om det kom någon medmänniska i min väg som behövde hjälp med något från andevärlden gjorde jag det utan att reflekterar. En självklarhet!

 

 BILOLYCKAN

 

Efter en bilolycka kom jag i kontakt med healing. Jag blev mycket intresserad och utbildade mig inom Reiki Master Healing. Även det hade jag som en gåva inom mig och olyckan blev ett nytt startskott för mig. Jag började med att ge mig själv healing.

 

Jag gick även på en tarotkurs.

 

NUET

 

Jag är idag omgift med en annan man .

 

Han har en enorm intuition. Min nuvarande man tror inte på det  jag sysslar med. Jag vet att min man är medial och att han inte vill inte släppa fram det. Det är kanske inte meningen att han ska göra det i detta jordeliv. Vi få se. Han respekterar mig för det jag gör och är  lite nyfiken ibland.

 

PRÖVAS

 

Livet kan vara väl  tufft ibland och när man dessutom utsätts för svåra prövningar - oftast flera på en gång- kan det ibland kännas övermäktigt. Jag tro att vi alla har en skyddsängel som vägvisare som visar sig genom våra drömmar eller på  annat vis. Prövningar är till för att vi skall utvecklas. Mina prövningar har i alla fall hjälpt mig att utveckla både min mediala förmåga och personlighet.

 

TRYGG

 

Idag känns det nästan som när jag var ett barn med den skillnaden att idag är jag vuxen. Jag lever inte hela tiden i andevärlden utan är fast förankrad på jorden och vet vad det handlar om. Idag är dessutom vårt samhälle mer öppet för det andliga. Vilket underlättar mycket även om många fortfarande tycker att det är flummigt.

 

FÖRETAG

Idag har jag inte det som en hobby. Jag är sen 2014-03-01 egen företagare inom det mediala och kreativa.

Mitt företag heter Annikas Mediala och Kreativa Center.                    

Från Annika

Kram på dig

 

 

Besökare idag

copyright Annika Vikingsson -