copyright Annika Vikingsson - Adapted Karin Ahlquist

Amors pilar

En fager kvinna med ett vackert leende.

Ack så blid att beskåda i sin väntan på

Amors pilar.

Hon bär inom sig en sorg över kärlekens,

förunderliga vägar.

År efter år har hon längtat och trängtat efter

någon.

Att dela livets sötma med.

Den fagra kvinnan går fram till en förgylld spegel,

en sekunds tvekan inför reflexionen.

Av en spegelbild som hon inte längre känns vid.

Med gråt i sin röst och vemod i sin blick

börjar hon sjunga.

Ingen rädder för vargen här, ända

tills hon sjunker ihop på golvet.

Där hon brister ut i gråt och klagan över kärleken

som inte vill infinna sig.

En fager kvinna med ett vackert leende.

Ack så blid att beskåda i sin väntan på

Amors pilar.

Hon har nu försonats med sin inre och yttre bild

av sig själv.

Äntligen kan den fagra kvinnan älskar sig innerligt

som den hon är.

Utan några skygglappar för sina öron

kan hon nu höra.

Vad andra viskar och förtäljer om henne.

Att de håller henne kär.

En fager kvinna med ett vackert leende.

Ack så blid att beskåda i sin väntan

på Amors pilar.

Hon har nu öppnat upp i sitt inre.

Mäktar att ta emot en hjärtevän.

Låter sig inte längre luras av sina lustfyllda blickar

på något

som inte längre existera.

En högljudd knackning på dörren väcker upp henne

ur sin Törnrosa dröm.

Den fagra kvinnan öppnar.

Utanför står en mörkhårig man med en blomsterbukett

i sin hand.

En friare på ingång, väntans tid är nu över.

Av Annika Vikingsson