Fågel, vit som snö.

 

Du, lilla fågel som flyger där uppe i den gnistrande,

 

stjärnklara  himlen.

 

Vit som snö.

 

Stjärnorna lyser upp din väg, mot ditt mål.

 

Brevbärarens sändebud ifrån Universum

 

Med ett budskap från ovan om godhet, visdom och kärlek.

 

Ett barn ligger vaken i sin smutsiga säng och gråter hjärtskärande.

 

Ingen hör hennes gråt, ingen vill.

 

Det är mörkt ute och mörkt i hennes själ av handen,

 

som slagit hennes kropp.

 

Fågel, vit som snö

 

Hör du hennes rop efter någon som bryr sig?

 

 

 

Brevbärarens sändebud ifrån Universum

 

flyger längs hustaken sökande efter någon.

 

I din näbb, bär du ett brev, oändligt försiktigt.

 

Ett barn stiger gråtande upp ur sin smutsiga säng,

 

går fram till fönstret.

 

Barfota i sitt solkiga, korta linne där på golvet i sitt rum,

 

vid fönstret

 

ser hon en vit, lysande prick på himlen.

 

Fågel, vit som snö.

 

Kan du se det ensamma barnet som behöver någon?

 

Ett litet barn gå barfota ut i den arla morgonstunden,

 

lägger sig på den kalla marken,

 

i sitt solkiga, korta linne.

 

Beskådar fascinerat den vita lysande pricken på himlen,

 

som blir till ett enda stort ljussken,

 

inför barnets häpna ögon.

 

Flickan skrattar och skriker högt ut sin glädje.

 

Mamma, det är du som kommer.

 

En längtan så stor skälver genom barnet,

 

efter sin döda mamma.

 

Fågel, vit som snö.

 

Känner du barnets längtan efter någon?

 

Du brevbärarens fågel ifrån universum.

 

Flyger, vit som snö.

 

Du lämnar till ett ensamt, vilset barn, ditt brev om budskap från ovan.

 

Om godhet, visdom och kärlek.

 

Det lilla barnet gömmer brevet, i sitt hjärta.

 

Där är budskapet väl bevarat.

 

Barnet är inte längre ensamt och bortglömt.

 

Någon bryr sig.

 

Fågel, vit som snö.

 

Av Annika Vikingsson