Min bror Kai


Min stora sorg i livet var att min älskade bror blev periodare. I tidig ungdom kom han i lag med några kompisar som drack öl. För honom var det inkörsporten till ett livslångt beroende som han aldrig kom ur. I nyktert tillstånd kämpade han mot sina inre demoner och för honom blev alkoholen hans räddning. En falsk vän som manipulerade honom, ingjöt mod och gjorde så hans ångest tillfälligt försvann.


Men alkoholen dansade på hans grav och euforiskt ropade.

-Ha ha nu har jag lurat ytterligare en till.


Ja, det gjorde ont i mig att jag inte kunde rädda honom. Jag var länge fast i ett medberoende ända tills det en dag gick upp för mig. Jag hade ingen del i hans drickande. Det var inte min skuld. Jag ville inte längre vara med i beroendekarusellen. Jag hoppade av. Jag ville inte längre vara hjälparen. Det var riktigt tufft.


Det cyniska i det hela det var när min bror äntligen bestämde sig för ett besök hos Anonyma Alkoholister. Då blev han sjuk. Han fick lunginflammation och uppsökte akuten. Men i väntrummet på sjukhuset dog en femårig flicka mitt framför hans ögon. För min högkänslige bror blev det bara för mycket.


Kai började dricka igen och dog några veckor senare av lunginflammationen.




Copyright

Annika Vikingsson, Lotta Gustavsson