Mitt älskade Tärnö


Tärnö en ö som har betytt otroligt mycket för mig

Tärnö är den största och sydligaste ön i Karlshamns skärgård, belägen 7,5 km sydost om Karlshamn. Jag älskar denna ö. Det var min barndoms lyckligaste och tryggaste tid när jag fick åka dit ut och bara få vara den jag är tillsammans med öns trolska själ. Som liten flicka rodde jag ut på havet i en liten eka. Jag drog upp årorna och la mig på botten och tittade upp på den blå himlen och lät båten driva in mot land. Det kändes otroligt befriande. Jag var ett med mig själv och ett med havet när jag hörde vågornas skvalpande och fiskmåsarnas skriande och solens varma strålar som värmde mig och gjorde mig dåsig.

 

Min själ längtar alltid efter lugnet på ön, inga bilar och inga avgaser endast havets brus och fågelsång och båtarnas tuffande och att se hur segelbåtarnas vita segel majestätiskt avtecknar sig mot den blå himmeln mellan öarna är så vackert.

 

Lite historik

Min farmor och farfar ägde ett hus på ön plus en massa andra kobbar och en tredjedel av en ö som heter Skallön. Farfars ättlingar härstammar ända ner från 1700-talet.

Pappa fick en bit mark av dem på 1950- talet och byggde en liten stuga på ett rum och kokvrå. Efterhand som familjen växte började den kännas för liten och en större stuga med två rum och kök snickrades ihop på fritiden. Alltså, det tog tid!

Han fick köra in till stan med båten och köpa trävirke i en affär i Karlshamn och sedan själv transporterar ut det till ön. Om jag inte minns fel så var det två till tre brädor i taget. Det var så kul att se hur arbetet framskred med vårt nya boende som blev jättebra.

 

Fina minnen  

När det var midsommarafton brukade pappa alltid spänna på sig dragspelet och spela på det medan han gick till fots ner på stigen. Vi syskon följde efter och från varje hus som vi passerade, slöt fler manfolk upp med sina dragspel. När vi slutligen är framme vid Bygdegården (ca 2km) är det en lång ringlande kö full av glada, skojfriska, skönsjungande och spelande spelemän med familjer som har anslutit sig.


Sedan hjälptes alla åt att klä midsommarstången och resa den upp. Spelemännen stämde upp till dans kring stången. Stora som små slöt upp och bildade flera dansringar. Åh, som vi dansade och sjöng.

Efter dansen skulle vi äta midsommarmat som var och en hade tagit med sig. Det dukades upp inne i bygdegården. Där blev det tjo och tjim och högt i tak. Egen dryckesförtäring hade manfolket sett till att ha med sig.

Därefter skulle utedansbana smyckas med björkgrenar och vilda blommor, sedan stämde några spelemän upp till dans. Det var så kul att titta på när de vuxna dansade. Det var tider!

 

Vi får lov att sälja fisk 

Jag och två av mina kusiner var inte gamla när vi ibland fick gå och sälja sill till både öbor och turister.

Farmor visade hur vi skulle göra. Hon tog fram en besman och satte den på ett kilo, räknade sedan sillarna och sa:

-Tolv sillar ska ni lägga i håven och om de skulle gnälla, då får ni lägga i två extra. Det kostar en och femtio kilot. Pengarna som ni får för fisken lägger ni ner i den ask som ni ska få med er.

Jag kände mig otroligt stor och viktig när jag gick runt med skottkärran full av sill. Förr låste ingen om sig utan vi öppnade bara öppnade dörren och klev in i stugorna och jag sa alltid lika käckt:

-Nyfångad sill från Blenda och Hugo på nabben.


Farmor och farfar var fiskare och livnärde sig på fisket. De åkte alltid in till stan tidigt varje lördagmorgon året runt och sålde en del av veckans fångst i hamnen på fisktorget. Resten såldes på Vägga rökeri. Det spelade ingen roll vilket väder det var. Ett hårt arbete som inte genererade fast inkomst. De hade höns, en gris, odlade lite potatis, gjorde sillinläggningarna och la kött i en tunna fullt med salt och åt mycket fisk. Vilken fin barndom jag hade på ön.

 

Här kommer lite bilder från ön.












Mina föräldrars hus.












Vy från husets brygga. Ön heter Skallö.












Min fasters mans garnhänge.












Mina farföräldrars brunn från 1700-talet.

Ett riktmärke för var deras ägor började.

Den kallas Abrahamns brunn.












Gamla mjölkhuset.












Fyren. Högsta punkten på ön.





Copyright

Annika Vikingsson, 

Lotta Gustavsson