pisello

Tankar och funderingar om fattigdom , kärlek och relationer i dagens samhälle.

Fattigdom, vad är det  egentligen? Hur definiera jag det?
Jag vet det ärligt  talat inte, för man kan vara fattig på många olika sätt.

Jag kan vara fattig i själen dvs utan livsgnista och mål här i livet.
Den fattigdom som vi individer menar när vi säger, jag är så fattig för det saknas något i mitt liv, är inte det detsamma som att inte kunna få mat för dagen. Nej, det är en otrolig skillnad för den som säger sig vara fattig och sakna något i sitt liv kan kanske äta sig mätt på mat men inte på kärlek.

 Äkta innerlig och varm kärlek kan man aldrig få för mycket av. Ändå, trots att skillnaden mellan den ena och andra fattigdomen är som natt och dag kan man se ett mönster. Det finns en förbindelselänk som löper som en röd tråd genom de båda. Jag kan inte överleva utan näringen kärlek åt min själ och kan jag inte få mat för dagen dör min kropp av näringsbrist. Vilken av dem väljer du? Bägge alternativen handlar ju om att ge sin själ och kropp kärleksvård. Eller behöver man välja! Vad säger du? Vilka behov styr ditt liv?

KÄRLEK
Vi ger och sänder ut hur mycket kärlek som helst till våra, nära och kära, och andra människor som florera runt oss i vår vardag.
Då skänker vi mycket kärlek och rikedom till våra medmänniskor. Kanske vi behöver påfyllning av “kärlek” också, annars blir vi helt energifattiga och utan denna livsviktiga emotionella känsla, som är en av de viktigaste ingredienser i vår själ och i universum.

Väldigt fint och vackert att bara ge och ge utan att egentligen ta emot själva, fast om vi är ärliga och uppriktiga tenderar vi att lura oss själva och fattigdomen gör sitt intrång i vår själ. Samtidigt flyr vi från våra egna problem. Istället för och lösa dem, sväljer vi nu dem tills “kannan” blir full och börja pysa över och det är då som vi kanske känner hur vi verkligen mår! Egentligen har vi inget val för kannan har börjat pysa över och vi kan inte stoppa våra känslor som pockar på att få komma ut i det fria och ventilera sig. Om än, för en kort stund får vi en inblick i en annorlunda känsla inom oss med hjälp av, lite pys, att det här stämmer inte!

Stopp! Vad händer!
Jag mår helt plötsligt inte bra och hörudu “känsla”.  Hallo! Dags att trycka ner dig igen för du förstå det där är inte jag och jag mår inte bra när du kommer och hälsa på om så bara för en kort stund. Du får ta hänsyn till mig, ditt lilla ego!
Blev du sur och arg nu! Du har din fulla rätt att tycka och känna vrede och ilska för att jag angriper ditt inre och ifrågasätter dig.

BILDEN
Utåt visar vi kanske upp en bild av oss som självständiga och perfekta och vackra individer som tror på oss själva och ger sken av att älska oss själva innerligt.
Sanning och verklighet är att inne i vår själ är det kaos och konflikt , med vårt andra jag , som ropar efter näringen “kärlek” som vi inte kan ta emot för vi älskar inte oss själva som de individer vi är.
Vi vill hela tiden göra om oss till någon som inte är vi, men som andra kan tycka om och respektera .
 Det här är fruktansvärt att inte bli accepterad för den vi är. 

BEKRÄFTAD
 Vi har alltid strävat efter att bli bekräftade och känt oss övergivna av våra föräldrar.
Vad vi har fått kämpa för och bli sedda.
Måhända våra föräldrar tagit för givet att vi förstod och kände att vi var bekräftade i deras ögon, men det räckte kanske inte och vi fick inte uppleva känslan att vara bekräftade och sedda.
En reflektion är att våra föräldrar uppfostrades på samma sätt som vi och att de hela tiden tagit för givet att vi förstod deras kärlek. Även om vid blev slagna, hånade, bespottade. Ja, listan kan göras lång på förödmjukelser ifrån våra föräldrar, som i sin tur var drabbade av samma dilemma ifrån de sina och den kärlek de upplevde, överförde de på oss.

Nu har vi uppmärksammat problemet om våra föräldrar som de själva inte har förstått och insett. Att vi överför från den enda förebild vi äger. Våra närmaste!

Dags för oss att bryta mönstret, “Karma,”och att inte överföra det på våra egna barn i framtiden.
Har vi begåvats med barn? Hur de än har kommit till oss egna, fosterbarn, adoptivbarn så är alla barn en gåva och kanske vi nu vid närmare eftertanke får en, aha upplevelse av att vi faktiskt omedvetet överfört en hel del av vår egen uppfostran på våra barn. Detta har vi absolut inte reflekterat över, inte ens i vår vildaste fantasi kunde vi tro att vi har överfört den uppfostran som vi inte mådde bra av på vårt barn.
Men faktum kvarstå !Det är precis vad vi har gjort. Nu vet vi och för oss som vet! Återstå att bryta mönstret och få in våra egna kärleksfulla influenser.

KONFLIKTRÄDD
Är det inte så att motgång föder medgång och att man gå stärkt framåt mot nya mål efter  varje konflikt man har haft med sina medmänniskor .
 Varför finns det så många konflikt rädda människor i vårt samhälle!
Är det en konst och styrka att vara uppriktig och ärlig att säga det man tycker och tänker. Att möta vederbörande öga för öga istället för att Maila eller sms, och ödelägga människors liv i spillror utan att pratat med den det gäller personligen. För det kan ju tänkas och är säkert att många konflikter mellan människor skulle klaras upp om var och en kunde få ge utryck för sin sak verbalt.

Ofta handlar det om missförstånd och tolkning av vad vederbörande skulle ha sagt, inte sagt, och sedan en egen tolkning av deras sätt att vara i olika situationer med den det gäller.
Egna funderingar som blir till något det inte skulle vara eftersom tankar lätt kan bli uppförstorade tillsammans med sårade känslor.

En känslan av ett utanförskap smyger sig in i vårt medvetande och skapa en oro av att inte vara älskade, bekräftade och behövda.
Istället för att fråga personen ifråga dömer vi skoningslöst och avfärda individen ur vårt liv. 

Detta handlande genomsyra nog hur vi  lever vårt liv. Konflikträdda och att inte våga ta ställning i livets olika situationer som kommer och gå.
Egentligen, handlar det också om att inte bli övergiven. Då är det bättre att förekomma och såra andra så slipper vi strö mer salt i vårt eget sår.
Istället för att ta reda på den faktiska sanningen om än att den kan vara sårande ibland är den inte det.  Utan en god  kärleksfull överraskning, att det inte är så som vi trodde.

Bättre fly än illa fäkta är tydligen vårt motto.

Vi bestämmer själva om vi vill gå i en konflikt eller låta allt beror som om inget hänt.

Tro vi verkligen att vi skulle må bra av att blunda för hur människor se ner på oss och kör över oss , är bra för oss i längden. Vi har ju alla en självbevarelsedrift som innebär olika för var och en. Utifrån vad som hänt oss i barndomen och framåt i livet.
Om vi vill gå vidare framåt i livet , stärkta i vår livstro och må bra .Behöver vi lösa våra konflikter som uppstår mellan oss och andra människor.

 Var helst vi befinner oss i livets skede ska vi inte fega. Oavsett om det gäller jobb, vänner ,familj eller något annat.
Stå på och lös konflikten. Det innebär ju oändligt mycket mer för oss i vår livsutveckling än vi kan förstå när vi börja ta tag i livets hårda prövningar som är till för att vi ska växa som individer.
Vi kommer att märka hur vi mår bättre inombords att vår oro, rastlöshet minska.

Ett inre lugn och en ny förståelse för våra medmänniskor infinner sig sakteligen. Vi kommer att känna och är säkrare i vårt sätt att vara och i att umgås med våra medmänniskor.

En respekt och tycka om oss känsla kommer och vi börjar gå rakryggade i livet och kan titta oss i en spegel utan att få dåligt samvete över det där som vi inte förut inte sa utan tyckte tyst inom oss och som vi nu idag, uttrycker till den det gäller. Eller i de situationer som uppstår i livet.

Vi har vandrat en lång och svår väg.
Märk väl att vi klarade av alla påfrestningar och prövningar. Var stolt över er själva och över att vi har börjat ta ställning, sätta gränser, ta ansvar och älskar oss själva.
Ansvar för den egna handlingen, ett ansvar för sitt eget liv.

Kom ihåg att Du ansvara inte för någon annan, enbart för dig själv. Lev inte genom någon annan. Lev ditt eget liv.
Glöm aldrig bort att säga jag älskar dig, till dig, och till dem som du håller kär.
            
Ps
Jag älskar dig och dig och dig och mig.

Sköt om dig. Ds

                          ANNIKA